Programmering sker i många, många olika språk. Det beror helt och hållet på vilken typ av applikation du vill göra, om den ska vara webb- eller Windows-baserad. Jag programmerar både och, och därför finns mycket att hålla koll på. Jag befinner mig fortfarande i situationer som kräver professionell hjälp om funktioner och lösningar, och den bästa jag känner till är Google, eller Holmberg. Pontus är en utvecklare som har Visual Basic och Java för Android-applikationer som sina favoritspråk.

När jag var 15 år programmerade jag ”suprbits.com” som idag benämns som ”tankafett.tv”. De har än idag samma källkod, den jag programmerade, men har dock gjort ett par förändringar i layouten. Den har inte blivit snyggare direkt, så det dom har gjort med jQuery UI hade kunnat försvinna och bli lite vänligare för ögonen. Tycker definitivt originalet är snyggare!

Webbsidan påbörjades på en fredag, om jag inte har fel för mig, och slutfördes innan kvällen på söndagen när det var dags att åka hem från Jonny. Det gick riktigt jävla snabbt att göra den, och inga säkerhetsbrister kunde hittas vid genomsökningar heller. Jag klandrar mig inte, och strukturen var fin på klasser och funktioner. En enkel men ändå välfungerande kod.

Det var tider.. Ganska synd att man glömmer bort med tiden, precis som vilket språk som helst om man inte använder det frekvent. Programmering- eller landsspråk, samma sak.

Jag tittade runt på lite klipp på Youtube, kom över serien med ”Bängan Lagerblad”, en kille från huvudstaden som bär polisuniform och delar både skämt och glädje bland unga som gamla han träffar på. Bara för att han bär en uniform från 70-talet (?), som dessutom inte är emot lagen, blir han frihetsberövad och tagen upp i rätten. I papperna om åtal står det att han varit alkohol- och drogberusad, även spottat på 7 olika poliser (”kollegor”, enligt Bängan) varav en kvinnlig hade hela ansiktet täckt av saliv. Personen som läste upp texten skämdes över att arbeta med polismyndigheterna då detta är ett typiskt vis att använda makten till att dra in friheten för svenska medborgare, hudfärgade som vita.

Jag kan faktiskt bete mig rasistiskt ibland, men det handlar mer om personliga saker än globala där man drar alla över en kant. Det finns ”vissa sorter” som jag personligen verkligen stör mig på, sådana jag faktiskt hade kunnat tänka mig lönnmörda och slänga in bland grisarna för att bli av med kropparna. Ja, faktiskt. Jag har dock även s.k. ”favvoblattar”, och Dani M är verkligen en av dessa!

Vi har gott om maktmissbruk i Sverige. Hade vi bara sett hälften av vad som sägs i Husby och de andra utsatta städerna, som inte är censurerat av media, hade många förändrat sina åsikter. Förutfattade meningar är en farlig fälla för alla!

För en andra gång skickar min trevliga kines mitt paket. Förra paketet stod det fel namn på, så chocken kom när man inte fick hämta ut det på postterminalen i stan. De sa att de inte kunde hjälpa mig, och därav skicka tillbaka paketet den 24:e. Det var igår, och idag fungerar inte spårningsnumret som användes så jag antar att det har behandlats och på väg tillbaka.

I mitt paket finns två halsband och ett armband i rostfritt stål. Två av dom, ett av halsbanden och armbandet är 8 millimeter, det andra halsbandet är uppe i 12 millimeter och väger en hel del. Det är till David då han har ett liknande armband, fast riktigt storlek på det har jag inte en aning om. Får i alla fall hoppas att han blir nöjd!

Jag har tittat över priserna på rostfria smycken i liknande stil inrikes, alltså inom Sverige, och de ligger på omkring 300-350 svenska kronor för bara armbandet. Jag gav ungefär två tiondelar av detta pris utrikes, från Kina, och det är precis samma kvalité. Sanningen bakom de flesta webbutiker som har smycken är antingen att de är hemtillverkade (inte rostfria, mera pärlor) eller importerade och satta till överpris för att vinna den stora marginalen. Det ser bra ut i papperna för dessa som står bakom butikerna när deklarationen skickas in till skatteverket, även där brukar en och en annan beställning försvinna ur registret. Du vet, girighet.

Hela kalaset gick på cirka 300 kronor, vilket blir 100 kronor för varje kedja. Priset beror dock på storleken, som man nästan kan räkna ut med röven. Armbandet låg på omkring 60 kronor. Billiga & jävligt bekväma grejer!

Dessa helger är alldeles för korta. Jag tycker bannemig att fredagar skulle varit en helgdag, då hade min vila varit ganska komplett. Nu när man vaknar upp på lördagen så är det redan dags att kontrollera vad som behöver göras till måndag. Isch!

Bortsett från att jag gnäller om korta helger och ”inte-nog-med-sömn” så tänkte jag ägna ett inlägg till dessa modiga poliser och brandmän, trots att jag inte tycker om lagens hårda händer, som befinner sig på platserna bland de islamistiska grupperna som sätter städerna i brand. Vore det bara så väl att de satte bilar i brand skulle de kunna gripas på plats, men när fegheten tar över och de börjar kasta gatstenar och flaskbomber – då har de gått för långt. Jag menar, dra på ett knogjärn istället och ta en face2face-match med bängen och se hur länge du står upp, era håriga apor.

Jag skulle faktiskt vilja befinna mig på plats och ta ett par foton, övervaka och möjligen filma dessa personer som håller på. Det har pågått så pass länge att i stort sett hela EU känner till läget. Har vi ens fått några extra insatser? Kommer Reinfeldt att ta tag i saken och skicka in kravallerna? Hittills har han inte tagit ställning någonstans och försöker med sitt ”goda samvete” prata bort situationen som om den inte vore något prioriterad överhuvudtaget. Nä, varför skulle han? Det är bara våran huvudstad som attackeras av legala som illegala invandrare. Vad finns att förneka?

På fredag nästa vecka har jag tid bokad hos David för att fortsätta på min kära sleeve. Denna gången blir det skugga, eller skuggad rökig bakgrund rättare sagt, och någonting som fyller över armbågen. Där blir det exakt en halv sleeve, vilket har tagit sådär ett halvår. Det är dock pengarna som sätter stopp, inte fantasin. Jag hade nog befunnit mig någonstans på andra armen, kanske till och med börjat gå ner mot bröst- och eller ryggtavla om plånboken vore fet. Sicken önsketanke!

Jag längtar både dit och efter min kära kudde. Klockan är över halv 5, och jag tyder mina frekventa gäspningar på att det är läggdags. Peace!

Det har varit väldigt mycket snack om vad som verkligen är droger eller inte. Var och varannan vecka kommer flera preparat ut på marknaden, som dessutom tar månader att klassa som narkotika, men ändå har exakt samma egenskaper som dess liknelse till klassat narkotikapreparat. Bara för att substansen inte ännu är kontrollerad av en lagstiftning gör den inte ofarlig för kroppen, och eftersom de nya produkterna inte är kliniskt testade så händer det på flera håll att antingen överdoseringar eller helt enkelt allergi, där kroppen reagerar på ämnet som istället bryter ner. Reagerar kroppen på fel vis när detta främmande ämne, som det omtalade ”Bromo-dragonfly”. Den enklaste anledningen att uttala kan vara vasokonstriktion där kärlen drar sig samman och inte släpper igenom blod. Inget blod resulterar i syrebrist. Där väntar döden om hjälpen inte kan fås!

Jag har en del erfarenhet, mycket goda och vissa dåliga. Egentligen finns det inga dåliga erfarenheter, bara upplevelser. Hursomhelst så borde jag i alla fall sätta en disclaimer att om du som läser håller på med grejer; var säker på att innehållet verkligen är vad det utges att vara och läs på ordentligt innan du ger dig på att prova! Be safe! ♥