Så otroligt snabba

Jag beställde en namnskylt från Skyltmax häromdagen, och idag ploppade den ner i brevlådan. Enkel och modern, men ändå jättefin. Det känns lite dumt att bära titeln just nu, men det får gå. Jag har möjlighet att utnyttja den i framtiden så varför beställa ny senare?

10922228_831632696884423_595467315_n

Skylten sitter på en klämma som enkelt och bekvämt sitter på kanten av rocken. Tillgänglig för alla att läsa och bör knappast vara i vägen för mig.

Hittills har min praktik och tillvaro på vuxenpsykiatrin i Kristianstad varit lärorik och minst sagt fantastisk. Jag ångrar inte en sekund att jag valde linjen, och dessutom skulle jag kunna tänka mig att jobba med just detta i framtiden. Vid vissa tillfällen saknar jag att bli delegerad uppgifter, så som läkemedels- och insulinutdelning. Det är en uppgift som i alla fallen hanteras av sjuksköterskorna på stället, och idag fick jag reda på varför. Ingenting jag tänkt på tidigare, men ute i hemtjänsten och på boende har sköterskorna inte tid och resurser att dela ut till alla boenden/klienter, och därför överlåts ansvaret. Ganska logiskt om man tänker efter. Hursomhelst, på ett ställe som psykiatrin där sköterskorna alltid finns på plats, dag som natt, har de just både tid och resurser för utdelningen till de 10-15 intagna.

Jag har fortfarande inte vant mig vid omställningen. Från konstant spring, tider och pressade scheman, klagomål och senila gamlingar till stillasittande och kaffedoftande gruppmys i gemenskapsrummen. Jag gör allt en praktikant får och bör göra, samt lite därtill. Jag tar initiativ, jag vill finnas till. Jag vill göra mig sedd & hörd utan att bli en börda eller jobbig typ. Mer som en delaktig ”kollega”. Idag har jag definitivt känt så!

Länge leve konsten

Tatueringar är kärlek. Så är det bara.

Jag kan förstå att den äldre generationen tycker illa om tatueringar då det dåvarande samhället bestod av illaluktande sjömän som bar denna typ av konst på sin kropp. Inte var det populärt med kroppsmodifieringar. Samhällssynen var knappast den bästa, och jag tror knappast att plastikkirurgi var så välutvecklat och avancerat för 50-60 år sedan.

Jag har fått blickar, ord och kritik mot mig för min utsmyckning. Tråkigt nog har den varit i stil med ”hur kan du göra sådär mot dig själv?” och ”det är inte alls snyggt”. Tragiskt. Hursomhelst, inte du som bär det. Om du ogillar det du ser – titta åt ett annat håll när jag kommer.

Hela min kropp ska fyllas med bläck. Förutom profilen. Mitt ansikte låter jag vara originellt. Det låter som ett långsiktigt drag, och ja det må jag säga, det är så. Smärtsamt och inte helt underhållsfritt, vilket medför ännu mer smärta.

Jag spelar roll

För ganska precist 2½ år sedan valde jag en gymnasielinje som skulle komma att förändra mitt liv, förmodligen för all framtid. Jag var tidigare en datornörd, en programmerare med fingerfärdigheter gällande tekniska ting. Innan jag ens började mellanstadiet fann jag min kompetens statistiskt sett så helskottas mycket högre än de vuxnas i min omgivning. Jag var säker på min sak, i alla fall vad jag trodde.

2012 förändrades allt. Jag valde omvårdnadsprogrammet för familjens gemensamma yrkeskategori, samt för att människan och allt innanför dess huvud fascinerar mig. Helt sinnessjukt hur hjärnan egentligen fungerar, och hur vi med hjälp av arv och miljö gror psykiska sjukdomar bättre än mögel på bröd. Solklart att jag valde inriktningen psykiatri.

Hursomhelst, i min nuvarande praktik går jag omkring med en namnskriven skylt. En liten plastficka med dubbelvikt post-it, kråkskriven text med blått bläck. Herregud, jag tror inte någon ser vad där står bara! Inte ens under sommaren, under hela mitt vikariat hade jag ens en namnskylt. Just därför tar jag tillfället i akt att beställa en.

Efter lite spaningar runtomkring fann jag två intressanta webbsidor, eller ja, företag som tillverkar moderna skyltar. Den utvalda blev Skyltmax. Jag fick chans att designa min egen, välja färg, typsnitt, storlek och någon liten bild. Så gulliga! Föredrar dock att hålla det simpelt. En standard svartvit med klämma fick det bli. Ta en titt;

Namnlös22

Ska bli ett sant nöje att bära denna i rocken.

Jag frågar mig själv

Vad kommer jag att möta ute på praktiken? Jag har ingen kunskap inom psykiatrin, förutom den teoretiska jag så gott som hängt med på under senaste året. Den mest intressantaste kursen må jag säga. Hursomhelst, 6 veckors praktik väntar. Jag kommer befinna mig inom vuxenpsykiatrin, tror jag. En av de avdelningar som finns på Gula huset i Kristianstad.

Jag är inte så värst labil, men jag är inte säker på att jag skulle hantera situationer inom akutpsykiatrin så jävla bra, exempelvis på PIVA. Helt sinnessjukt vilket tempo där är. Hög stressförmåga har jag, men att kunna tänka klart, hålla fokus och agera på ett ögonblick – nej, inte just nu!

Efter julen kan jag inte säga att jag inte längtar tillbaka, för det gör jag. Plugget har varit en viktig del i min vardag, då jag haft möjligheten, för att slippa den isolering jag ofta råkar ut för. Många tack till mina närmaste som drar mig ut på äventyr, eller som så bara hem på en kopp kaffe. En jävla skillnad det gör för mitt liv och dess kvalité.

Annorlunda, och skillnaden

Precis innan jullovet läste vi om utanförskap av olika principer. Trots mitt intresse för droger, kriminalitet och annorlunda samhällsrelaterade beteenden så fick jag ta funktionsnedsättningar. Hursomhelst, jag läste ändå på om orsaker och faktorer som kunde påverka ett utanförskap för den gruppen.

Jag nämnde nyss ‘gruppen’, ser du? Jag vill bara poängtera att grupp- och klassindelningar faktiskt existerar. Jag har mött folk som förnekar dess existens, att alla anses vara av lika värde. Dags att tänka om?

Realistico

Ett beteende som inte anses vara socialt acceptabelt, att mångfalden dömer ut för ens handlingar, prioriteringar och sättet personen i fråga lever på. Fysiska och/eller psykiska avvikelser. Ett självklart resultat från denna tydliga samhällssyn kan bli isolering och ytterligare avvikelser. Mänskligheten har många svagheter, och en av dem är att var och en måste känna sig accepterad, på något vis bekräftad för sin existens och närvaro. När den inte finns att uppnå ifrågasätts ens egna syfte, av en själv.

Alltför många söker svar på sina frågor. De vandrar runt i brinnande lågor, dåliga vanor och kan inte säga till när det får vara nog.

Fyra sprutorna och en dagbok

Jag är ett riktigt dokumentärfreak. Jag har spanat igenom minst hälften av Youtubes kanaler och amatördokumentärer om droger och missbruk sedan gott och väl två år tillbaka. Intressant hur kroppen svarar på substanserna en (miss)brukare skjuter i sig för att känna sig levande, för möjligheten att fly.

Ikväll, en ensam nyårsafton ligger jag själv hemma med täppt näsa och retande hosta. Så jävla jobbig, och gör dessutom ont i både hals och lungor. Nåväl, jag spanade in ett nostalgiskt avsnitt – High on Alcohol – i dokumentärserien ‘Drugged’ vars en ung man vid namn Ryan kämpade med sin kopiösa alkoholkonsumtion. Dessvärre tog det hans liv, och orsaken publicerades inte. Han klarade 17 dagar på ett behandlingshem.

Jag började söka efter anledningen till hans död. Inte för att vara det minsta respektlös till hans död, men anatomiskt och medicinskt så intresserar det mig på hög nivå. Resultaten jag hittade visade bara ålder och vart han bodde, men fortfarande ingen dödsorsak.

I en tråd där Ryan diskuterades fann jag länk till en annan dokumentär om en engelsk man – Ben. En självbiografisk dokumentär om hans heroin(miss)bruk, försök till att bli ren och återigen finna sig själv. instaDet, precis som med Ryan, gick dessvärre åt skogen. Bara efter 24 timmar efter han självmant lagt in sig på behandlingshem/detox/sjukhus dog han av en hjärnblödning, förmodligen en reaktion från att ha lagt av med heroinet ‘cold turkey’.

Starka reaktioner väcktes hos mig när jag förstod hur verkligt och sannolikt att den starkaste kan falla för frestelsen. Om man tycker om drogen man väljer att prova är individuellt – de påverkar oss mentalt på olika vis, även om medicinska förklaringarna tyder desamma. Så fruktansvärt tragiskt.

Jag rekommenderar dokumentären stort. Ta en titt!

Jag abdikerar – kastar in handduken

Jag trodde på det mirakel som hjälpte mig från botten till toppen för ett tag. Antidepressiv i sin finaste form fick jag utskrivet efter långt gången historik och destruktivt beroende. Det spekulerades redan kring anledningen till beroendet att bakomliggande drastiska förändringar i mitt liv som orsakat trauman, oförglömliga minnen jag tagit alltför strikt lärdom utav.

Efter gott och väl två år abdikerar jag från tronen av SSRI- och SNRI-preparat. Jag kastar in handduken till liknelse för kemiskt framställd (duh?) lycka i form av piller, dagligt intag. Det var dags. Jag vann ingenting utav att poppa blisterpack varje kväll. Det gjorde i noggrannare utvärdering tvärtom; de sinkade mig.

Alltid går det inte få ut allting man önskar från tabletter och dess mirakulösa effekter. Det går bara inte. Efter ett tag vänjer man sig och börjar fundera kring hur livet egentligen ser ut, hur det hade sett ut utan dessa och vad man hade kunnat åstadkomma vid normalt fungerande neurotransmittorer. Jag känner, helt ärligt, under min nedtrappning från skyhöga doser hur jag är på väg tillbaka. Jag börjar.. Känna mig själv? Jag känner min insida. Jag strålar av ljus. Jag njuter av att återigen vara jag.

Jag återupptar mitt liv där det slutade.

Grejen med Spice

Barn, ungdomar, föräldrar och makthavande översittare. Varför, frågar vi oss. Det är en fråga med många svar beroende på flertalet faktorer. Jag kan inte ge något konkret svar, men i alla fall konstatera att mina teorier anses godtagbara.

Varför röker ungdomar Spice när risken är så stor, och varför biter inte medias skrämseltaktik?

I umgängeskretsarna diskuteras det mer om vilka straff och påföljder som blir vid den vanligaste typ av straff vid innehav och påverkan av narkotikaklassad substans – ringa narkotikabrott. Vad gör detta med framtiden, jobbmöjligheter, körkortstillstånd och personliga integriteten? Utlämnad i allmänna handlingar för att ha brukat ett obeskattat berusningsmedel, straffad i domstolens försvar om att ”hjälpa” i en vändpunkt för personens liv. En vändpunkt som i många fall är påtvingad. För vad? En kväll med de tre vännerna & joppe?

Spice, ”krydda” eller vad man föredrar att kalla det, är ett samlingsnamn på samtliga syntetiskt framställda substanser som i tro & hopp ska efterlikna effekter från THC, den aktiva substansen i cannabis. Experiment i allra högsta grad, och risker som brukaren utsätter sig för i princip lika höga. Så, återigen varför?

Allting kan ta död på dig. Till och med ett glas vatten.

Eftersom den kemiska strukturen förändras allteftersom staten klassificerar substanserna som narkotika eller hälsofarlig vara så förblir möjligheten att nå berusning utan att behöva skaffa ögon i nacken, känna paranoia eller undvika och hata allt vad polis heter. Ingen anledning att springa när gula västar och blåljus närmar sig.

Vad händer om man blir påkommen? Självklart misstänks du för innehav av narkotika, alternativt hälsofarlig vara, men frias och eventuell utredning läggs ner. Enda stället det skulle kunna göra ont vore plånboken eftersom polisen har rätt enligt förstörandelagen att behålla och förverka drogen. Inte ens smisk på fingrarna, enligt mig. Fritt fram för dig att messa kranen, kirra nytt spirre och blossa på!

Hampa däremot. Lått oss jämföra bestraffningen.

En ungdom som blir påkommen att blossa på en joppe under fredsfestival eller hemmafest råder stora framtida bekymmer. Vårdnadshavarna blir kontaktade, och stackars sate som kämpat i att hålla bruket hemligt. Dessutom blandas socialtjänsten in när polisen skickat anmälan om misstänkt missbruk. Oh-oh! Problem.

Utredningar genomförs tillsammans med de rättsliga påföljder som tingsrätten beslutat. I majoriteten av fallen blir detta dagsböter med slutnota 2000 kronor – 15 á 100 kronor med 500 extra till brottsofferfonden. Utan rika föräldrar eller en större spargris åker summan förmodligen till Kronofogden. Ännu en betydande motgång i framtida vuxenliv. Inga abonnemang, lån eller hyreskontrakt (utan säkerhet) innan 3 år från den dag samtlig skuld är betald. Coolt.

Rätten till körkortstillstånd ifrågasätts. Om ansökningen redan genomförts och godkänts vid tillfället ungdomen i fråga åker fast så startar med högsta sannolikhet en ny utredning och eventuella bevisningar på tidsexpanderad nykterhet krävs. Till exempelvis urinprov i vissa intervaller med prislapp på tusenlappen styck. Enligt Transportstyrelsen krävs minst 6 sådana. Diggar du slutnotan? Vem har råd?

Listan kan pågå för evigt. Värre och värre motgångar som påverkar självkänsla, integritet och tillit. Efter allt frågar många sig varför de fortsätter. Jag menar, när förlusten blivit så stor, är inte meningslöshet en relativt normal känsla?

Lätt att jag glömmer

Stressad och passiv finner jag metoden att undvika konfrontationer. På senaste tiden har vänskaper tvinat och svårigheter uppstått, men vad motparterna inte förstått är att jag inte krusar. Jag har inga problem med att säga upp en vänskap för evigt, speciellt om den nyligen bildats. Extremt långsint och värderar utifall jag skulle kunna utvinna något positivt ur sällskapet, annars får det vara!

Motgångarna jag krossat, ibland med nöd och näppe har tagit hårt på mig – både min personlighet, omtanke och viljestyrka. Jag flyter numera med i strömmen, ungefär som en död fisk, för att jag inte finner någon specifik anledning till att börja sprattla & avvika ledet. Jag väntar bara på de stora händelserna i mitt liv just nu. En hel del ligger och väntar, förhoppningsvis med goda besked.